fredag 20 december 2013

Till minne av Goliat

Goliat och jag.
Det är dags att berätta vad som hänt lille tuppen Goliat sedan jag startat den här bloggen. Bara några dagar efter att jag tagit honom till Värmlands Säby, slank hönan Maja på morgonen ur hönshuset. Dörrarna saknade nämligen haspar på insidan. Hon skulle säkerligen ut och värpa, vilket hon gjort några dagar innan bland lite ris.

Då jag hade bråttom till möte i stan, insåg jag att jag inte skulle hinna få in henne (möjligen gjorde jag en felaktig bedömning....). För att hon inte skulle vara ensam ute hela dagen, släppte jag också ut tupparna och ställde upp hönsgårdsdörren, så att de skulle kunna gå in dit i händelse av fara.

Det första jag fick se när jag kom tillbaka var ett hav av grå fjädrar. Längre bort låg kroppen med avbitet huvud. Jag blev förstås både ledsen och chockad, även om jag någonstans anat att skulle höken komma, skulle det sannolikt bli honom den tog. Den tar tydligen gärna dem som är lite luddiga..

Efter att ha gått till lägenheten en kort stund, var kroppen när jag kom tillbaka flyttad. Jag satte telefonen på filmning och ställde den, så att jag skulle kunna upptäcka vem boven var.

Senare såg jag dock, utan att det fastnat på film, en hök som for iväg när jag kom. Även senare på kvällen var höken där.

Nu är tuppen och hönorna ytterligt försiktiga och vaksamma och när kycklingarna och deras mor är ute, är jag alltid med.

Goliat var en underbart kelig liten tupp, som ofta satt på min axel och kuttrade. Han hade verkligen många läten för sig, så liten han var! Han var åtta veckor när han kom till mig och pep då. Den första tiden fick han sova på vedhämtaren i köket. Han stack också ner sin näbb i sjuka hönan Sallys vita fjädrar. Där kände han sig tydligen trygg!

Goliat har borrat in sitt huvud i Sallys fjädrar!
Jag hoppas Goliat har det bra där han är. I mitt hjärta kommer det alltid att finnas ett litet rum för honom!

Vackra, fina dvärgkochintuppen Goliat!

Med på skottkärran!

måndag 16 december 2013

Kycklingarna

Här är de två veckor gamla,  nyss komna hit till Värmlands Säby och på sin första promenad med mamma Dora i omgivningarna den 27 november. Nyare bilder kommer - ni får titta på de här så länge!! :-)


lördag 14 december 2013

Att könsbestämma kycklingar

Fann den här användbara skissen som avser dvärgkochin. Länk under bilden.

23705084 d624 4fde bb85 e441e73a42df zps9df5a5a2 How To Distinguish Male Chicks From Female Chicks in 1 week old Cochinshttp://hanburyhouse.com/category/chickens/

Julefrid i hönshuset

Dora bredvid och de två kycklingarna under granen.

Idag har friden rått i hönshuset. Efter att inte som planerat åkt till Martin och Lina i Göteborg, gav jag kycklingarna lite extra godis i form av ostbitar, solrosfrön och brödsmulor av deras favoritbröd, samt satte upp en liten julgran, som de också smakade på och tycktes gilla.

Därefter stod jag och tittade på dem ett bra tag. De är helt obekymrade av min närvaro, bara jag inte kommer med kvasten eller så eller, ännu värre, plockar upp en ostbit eller något annat gott från golvet. Då går tuppen nämligen till attack och ska ha tillbaka det goda.

Nu var det alltså advents- och den stundande julefriden som härskade i hönshuset. Efter att ha smakat på granen och de andra godsakerna, lade sig Maja bland alla sina ägg i redet för att värpa. Därmed behövde ingen vara rädd för att hon skulle bli för närgången mot någon kyckling eller hacka efter Dora, som hon gärna vill dominera.

Tuppen å sin sida lade sig i sandbadet innanför pallkragen och vältrade sig  i sanden och torven. Hönan Dora vågade äntligen närma sig honom något, satte sig på pallkragskanten och pickade bort lite sandkorn från hans rygg. Hittills har hon efter att har ruvat och sedan fått sina kycklingar mest undvikit den uppvaktande tuppen. Hon ruggar nämligen och värper inga ägg för tillfället. Dessutom vill hon gissningsvis ha koll på sina kycklingar och ingen tung tupp på ryggen som trycker ned henne mot marken.

Bredvid henne satte sig en av kycklingarna (den som är hennes egen) och iakttog tuppen under tystnad. Inne i buren hade den andra kycklingen lagt sig ner, stoppat in huvudet i ryggfjädrarna och vilade.

På fönsterbrädan står de tre bockarna bruse och mitt i hönshuset granen. Ja, det var riktig julefrid, det!