Hönsen i vårtid

Sitter nere vid det som skall bli en syrenberså och blev nyss så tagen av hur bra alla hönsen f n tycks ha det, att jag var tvungen att skriva om det.

Scenerna skiftar snabbt, men när jag gick in och hämtade datorn pickade Ingeborgs fyra små kycklingar omkring inne bland syrenbuskarna, medan de två nya ej fullvuxna Hedemorahönorna låg och sandbadade i solen intill en annan syrenbuske.

Från hönshuset kom det kära paret Ingeborg och Ivar gående och tuppen Terrakotte, som blivit lite tilltygad tidigare i bråk och därför blivit undanskuffad ur gemenskapen, har sin vana trogen hållit vakt över de två Hedemororna och Ingeborgs fyra kycklingar.

Ingeborg har några dagar varit rädd för att gå ut p g a att ungtupparna varit för påflugna, men nu skyddar Ivar henne från dem, så de kan inte komma nära. Figaro, Karl-Johan och Kantarell har dock hakat på, så nu är det bara Felix som fattas av de fem bröderna inkl Terrakotte. Felix håller nog ihop med Erk och de andra uppe i dungen och i närheten av hönshuset. Det är han som varit i fejd med Terrakotte.

 Erk är inte så förtjust i att Ivar knyckt Ingeborg ifrån honom och senast för en timme sedan slogs de, så att jag fick gå emellan. Erk har dock fyra - fem damer kvar, så han klarar sig!

Scenen har inte förändrats märkbart sedan jag började skriva, förutom att hedemorahönorna Hedvig och Mora (jag har nyligen bytt namn på dem) har krupit längre in i syrenbuskarna nu sedan de tre ungtupparna samt Ivar och Ingeborg kom ner.

Fem hönor ruvar för övrigt inne i hönshusen resp vedboden, varav två tillsammans. Hur många kycklingar som kommer att komma ut av det, visar sig snart!

Den här bilden av Ivar, Ingeborg och kycklingarna tog jag häromdagen. "Reservpappan" Terrakotte skymtar bakom.

Här visar visst Terrakotte en av Ingeborgs kycklingar något gott, ser det ut som. En snäll reservpappa är han, Terrakotte!

Sju små kycklingar....så här långt!

Den sista kom natten till lördagen (igår), dvs på 30:e dygnet! Fyra är svarta, med någon lite ljusare gump eller haklapp, medan de andra tre är grå, med några individuella skillnader, som lite ljusare partier.

Dock kan det ännu bli fler. Jag flyttade idag ner Dora och hennes kycklingar och ej kläckta ägg från det lilla mysiga burredet till en större bur på golvet. Mest var det för Doras skull, då jag ville ge henne möjlighet att röra på sig. Och äta lite mer. Efteråt ångrar jag mig dock, eftersom hon fortfarande låg på tre ägg.

När jag kom in lite sent nu på lördagskvällen, hade hon flyttat in i ett hörn av buren med sina kycklingar. Mitt i buren låg tre nu övergivna ägg. I ett av dem fanns ett litet hål. Jag sprättade upp ägget och inuti låg en livlös kyckling, som försökt ta sig ut. Med mammas värme kanske det hade lyckats.

Det är alltid lika tråkigt och sorgligt med fosterdöd, men jag tröstade mig med att jag hjälpt kyckling nr sex att ta sig ur sitt ägg.

Nu lade jag de två kalla äggen under mamman, så får vi se om ett eller två sista underverk inträffar under de kommande dagarna och nätterna.

Dora har fått sina små kycklingar!

Det var inte helt självklart. När Dora lade sig att ruva, var det varmt och skönt, men sedan kom en köldknäpp. Med de långa pauser från ruvandet som Dora tog, befarade jag att äggen skulle bli så kalla, att det inte skulle bli något.

Dessutom var jag tvungen att de sista dagarna skynda mig hem från jobbet för att se att Dora låg på rätt ägg. Det gjorde hon nämligen inte alltid, utan lade sig på Lisas och Flisas ägg i redet bredvid, istället.

Dagen efter det att även Lisa lagt sig att ruva, tänkte jag att risken fanns att Dora, om de båda var ute och luftade sig samtidigt, återigen skulle gå och lägga sig på Lisas och Flisas ägg, som Lisa alltså ruvade, och det var precis vad som hände. När jag kom hem låg Dora där, hennes egna ägg var kalla och Lisa var ute med de andra.

Efter det att jag lyft över Dora på sina egna ägg, vågade sig Lisa så småningom upp i sitt eget rede, där hon nu ligger platt som en pannkaka och ruvar troget!

Dora ruvar alltså inte alls enligt skolboken. Enligt den, ruvar en höna i 21 dygn. Dora ruvar i minst 27 dygn. Förra gången hon ruvade, i november, kom kycklingarna dag 27, 28, och 29.

Igår fick hon så sin första lilla kyckling i den här omgången. Då hade det gått 28 dygn. I dag på det 29:e kläcktes ytterligare fem kycklingar! Än har hon ägg under sig, så man vet inte vad som kan hända under nattens gång!

Inte heller jag agerar enligt skolboken. Enligt den ska man nämligen inte hjälpa kycklingen komma ur sitt ägg, men det gjorde jag med kyckling nummer sex. Den hade legat och kämpat och pipit länge medan bara näbben stuckit ut, men när några timmar gått och den inte kommit längre, plockade jag loss skalbitar och hinna från det hårdskaliga ägget och då blev det fart på kycklingen! Utmattad hamnade den på rygg, men mamma Dora drog med näbben in henne under sig, så nu hoppas jag att hon har piggat på sig till imorgon!

 Nu är det bara att hoppas att de små krabaterna klarar natten under mamma Dora och i den tillfälliga lilla bur jag gjort som en förlängning av redet. Bilder på dem kommer så småningom!