lördag 24 maj 2014

Den förstfödda!

En av de sju!

Sju små kycklingar....så här långt!

Den sista kom natten till lördagen (igår), dvs på 30:e dygnet! Fyra är svarta, med någon lite ljusare gump eller haklapp, medan de andra tre är grå, med några individuella skillnader, som lite ljusare partier.

Dock kan det ännu bli fler. Jag flyttade idag ner Dora och hennes kycklingar och ej kläckta ägg från det lilla mysiga burredet till en större bur på golvet. Mest var det för Doras skull, då jag ville ge henne möjlighet att röra på sig. Och äta lite mer. Efteråt ångrar jag mig dock, eftersom hon fortfarande låg på tre ägg.

När jag kom in lite sent nu på lördagskvällen, hade hon flyttat in i ett hörn av buren med sina kycklingar. Mitt i buren låg tre nu övergivna ägg. I ett av dem fanns ett litet hål. Jag sprättade upp ägget och inuti låg en livlös kyckling, som försökt ta sig ut. Med mammas värme kanske det hade lyckats.

Det är alltid lika tråkigt och sorgligt med fosterdöd, men jag tröstade mig med att jag hjälpt kyckling nr sex att ta sig ur sitt ägg.

Nu lade jag de två kalla äggen under mamman, så får vi se om ett eller två sista underverk inträffar under de kommande dagarna och nätterna.



fredag 23 maj 2014

Dora har fått sina små kycklingar!

Det var inte helt självklart. När Dora lade sig att ruva, var det varmt och skönt, men sedan kom en köldknäpp. Med de långa pauser från ruvandet som Dora tog, befarade jag att äggen skulle bli så kalla, att det inte skulle bli något.

Dessutom var jag tvungen att de sista dagarna skynda mig hem från jobbet för att se att Dora låg på rätt ägg. Det gjorde hon nämligen inte alltid, utan lade sig på Lisas och Flisas ägg i redet bredvid, istället.

Dagen efter det att även Lisa lagt sig att ruva, tänkte jag att risken fanns att Dora, om de båda var ute och luftade sig samtidigt, återigen skulle gå och lägga sig på Lisas och Flisas ägg, som Lisa alltså ruvade, och det var precis vad som hände. När jag kom hem låg Dora där, hennes egna ägg var kalla och Lisa var ute med de andra.

Efter det att jag lyft över Dora på sina egna ägg, vågade sig Lisa så småningom upp i sitt eget rede, där hon nu ligger platt som en pannkaka och ruvar troget!

Dora ruvar alltså inte alls enligt skolboken. Enligt den, ruvar en höna i 21 dygn. Dora ruvar i minst 27 dygn. Förra gången hon ruvade, i november, kom kycklingarna dag 27, 28, och 29.

Igår fick hon så sin första lilla kyckling i den här omgången. Då hade det gått 28 dygn. I dag på det 29:e kläcktes ytterligare fem kycklingar! Än har hon ägg under sig, så man vet inte vad som kan hända under nattens gång!

Inte heller jag agerar enligt skolboken. Enligt den ska man nämligen inte hjälpa kycklingen komma ur sitt ägg, men det gjorde jag med kyckling nummer sex. Den hade legat och kämpat och pipit länge medan bara näbben stuckit ut, men när några timmar gått och den inte kommit längre, plockade jag loss skalbitar och hinna från det hårdskaliga ägget och då blev det fart på kycklingen! Utmattad hamnade den på rygg, men mamma Dora drog med näbben in henne under sig, så nu hoppas jag att hon har piggat på sig till imorgon!

 Nu är det bara att hoppas att de små krabaterna klarar natten under mamma Dora och i den tillfälliga lilla bur jag gjort som en förlängning av redet. Bilder på dem kommer så småningom!

måndag 19 maj 2014

Två ruvande hönor

Idag har Dora ruvat i 25 dygn. Än är dock för tidigt att misströsta. Sist hon ruvade i november kom kyckling nr 1 på 27:e dagen, kyckling nr 2 på 28:e dagen och kyckling nr 3 på 29:e dagen! Så det är bara att bida tiden an ännu några dagar och se vad som händer!

Så har Doras dotter Lisa idag lagt sig på ägg i redet bredvid mamma Dora och börjat ruva. Hon har provruvat och låtit sur i några dagar nu och idag var det alltså dags. Om det blir några kycklingar av de små miniatyrägg hon ligger på och som hon och syster Flisa värpt fram i samma rede, återstår likaledes att se..! :-)

lördag 3 maj 2014

Den 3 maj


Idag gjorde Flisa mig lite sällskap på stolskarmen bredvid min, där hon satt och putsade sig och tittade en stund. Flisa är liksom hennes syster Lisa en snäll och trevlig höna. Kanske känner hon lite extra tillit till mig? Jag har räddat henne till livet en gång, då hon var starkt nedkyld och till synes livlös, och det är inte bara en gång jag har plockat upp henne och placerat henne på pinnen bredvid eller under vingen på mamma Dora igen, sedan hon ramlat ned på golvet.

Tuppen tycker om mycket om filmjölk och müsli. Det gör hönorna också. Väldigt mycket! Filmjölken skvätter både på blad och fjädrar!