Maja gör vad hon kan

Maja är min svarta höna med tofs. Redan när hon var kyckling hade jag svårt att ta till mig att hon var en höna. Hon betedde sig som en tupp med sina kraftiga ben, snabba och smidiga kropp och ständigt på språng tillsammans med tuppen eller ensam. Hon åt också ungefär dubbelt så snabbt som försiktiga Dora.

Så blev hon också vad man kallar för Alfahöna. När hon och Dora blivit könsmogna och börjat lägga ägg, började förmodligen också tävlingen om tuppen Erks gunst. Han parade sig gärna med båda två, men ibland undvek Dora tuppen. Varför vet jag ej. Dock ej Maja. Hon var alltid nära tuppen som vanligt.

På pinnen bråkade de ibland om sittplatserna. Satt de på samma sida om Erk hände det att Dora kunde få en kraftig omvridning av sin kam av Maja. Doras kam var något mindre än Majas, och det är Alfahönan som har störst kam. Hon tillät inte heller Dora att putsa sig, när de satt bredvid varandra där på pinnen. Även då fick hon periodvis smaka på Majas vassa näbb.

Så började Dora ruva. Jag tror att hon försökte komma undan Maja, helt enkelt, genom att lägga sig på ägg. Det blev då på både hennes egna och Majas ägg, eftersom de värpt i samma rede.

Dock fick hon inte ligga där i fred, utan Maja fortsatte hoppa upp i redet och lägga sina ägg där. Tuppen Erk gjorde vad han kunde för att få Maja att lägga i ett annat rede, men han lyckades inte få henne på andra tankar. Istället började hon, sedan hon lagt sig bredvid Dora i redet, att rulla in Doras ägg under sig själv. Ibland klev hon helt sonika över, bakom och på Dora för att värpa. Så snart hon värpt sitt ägg, gav hon sig dock iväg ut igen. Hon visade m a o ingen ruvvillighet.

Så småningom började hon dock värpa på golvet - puh! Det blev en rejäl hög med ägg, men fortfarande visade hon ingen ruvvillighet. Dora låg nu både på sina egna och på Majas ägg.

När Dora väl kläckt sina kycklingar ur de ägg som inte frusit i novemberkylan eller var för gamla alternativt obefruktade, så hade hon, efter det att en dött, fått två kycklingar; en som är hennes egen och en som Maja är genetisk mor till.

Maja har dock inte visat någon som helst moderlighet mot vare sig sin genetiskt sett egna kyckling eller Doras egen. Istället skrämmer hon, sedan de alla kommit tillbaka till Värmlands Säby, iväg dem på flykten inne i hönshuset. Sin egen ger hon också gärna ett hack, om hon kommer åt.

Nu är hon en utmärkt värpare, som har värpt dagligen sedan hon lade det första ägget i mitten av september och vet också att få i sig den föda hon behöver, så det kan ju handla om viss konkurrens i födosöket, för det var inte riktigt så när de gick ute.

Nu har kycklingarna vuxit sig tämligen stora och Dora har börjat lägga ägg igen och därmed har hon också börjat tänka på sin egen födoförsörjning i första hand och lämnat kycklingarna att leta reda på sin egen föda - utan mamma. Hon sover också bredvid Maja och Erk i det ena rummet, medan kycklingarna sover bredvid varandra på en pinne i det andra.

Nu har Dora, sedan hon börjat värpa igen, lagt sina ägg i ett rede medan Maja lagt sina i två andra reden. Dock upptäckte jag en dag, efter det att Doras ägg ramlat ned från redet några dagar och låg trasiga på golvet, att Maja lade sig i Doras rede utan att värpa, men däremot rullande ut Doras ägg ur redet. Det tycktes vara enda syftet med att besöka redet. Sina egna ägg i de andra redena lät hon dock ligga kvar....

Detta föranledde mig att sätta upp en list på nedsidan av Doras rede, så att det skulle bli lite svårare att rulla ut äggen. I och med detta har dock Maja börjat värpa i Doras rede istället. -  Går det inte att få ned Doras ägg på golvet, så kan man väl åtminstone lägga sina egna ägg där, om nu Dora går och lägger sig och ruvar igen! tycks Maja tänka.

Ja, den Maja. Hon är en gåta för mig, liksom hennes beteende. Det ingår väl i hönshierarkin, tänker jag. Dora har nämligen nu efter ruvningen och kläckningen efter hennes kycklingar fått något större kam än Maja, så den verkliga tävlingen om Erks gunst har kanske tagit fart igen. Eller också behöver hon proteinet i äggen, eftersom hon värper så mycket. En del ägg som hon haft ned på golvet har nämligen varit tömda på sitt innehåll. Instinkten säger dock kanske Maja att det inte är sina egna hon skall ha sönder.

Det sägs att vissa hönor inte har sin ruvförmåga kvar, utan att den har avlats bort. Kanske är Maja en av dem. Det lär visa sig i vår!

Ja, det är verkliga intriger som utspelar sig i hönshuset  utan att man har en aning om det - om man inte tittar lite mer noggrant..........Ändå är det på det hela taget lugnt i hönshuset, bortsett från att jag måste se till att kycklingarna får i sig det de ska och inte blir bortfösta. Maja gillar också att picka bort lite fjädrar från Erks hals med jämna mellanrum.... Vem skulle väl göra det, om inte Maja?!