Idérik sida

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade den här bloggen, så det får jag göra någon dag!

Nu råkade jag dock finna en sida på Pinterest med många roliga och bra idéer för hönsen. Bland annat råd för vintern. Jag delar med mig av sidan här och kommer också att länka till den i sidomenyn. Klicka här.

Vinter går mot vår och hönsen trivs i sitt nya hönshus!

Det har varit en lång vinter, men nu går det mot vår! Frusna vattenskålar, termosar med varmvatten för att tina dem, kalla kammar och slör hos frusna tuppar p g a att de prompt ville ut oavsett temperatur, är snart ett minne blott.

Hönorna har alla klarat sig bra, men en liten kyckling som hamnade utanför uthuset en natt när det var - 20 grader och jag var där och kollade så att de hade mat och ej fruset vatten, förfrös sina tår.

I går och idag har det runnit smältvatten ur stuprännan, utepumpen fungerar och snön smälter på gårdsplan och åkrar. Då passar det att lägga in lite bilder från den gångna vintern!

Vindskyddet har fungerat bra som matställe hela vintern. Den här bilden är dock tagen under en period med barmark.

Usch, vad det blåser, tycker tuppen!

Efter en tid med barmark faller det plötsligt snö under natten och maten har försvunnit under snötäcket, till hönsens förvåning.

En av tupparna, Stig, hade jag inne i köket flera gånger för värmebehandling. Det var skönt, tyckte Stig! Totalt tog jag in tolv tuppar i köket för att värma deras frusna slör och kammar med dels mina händer, dels värmekuddar. Alla tupparna hamnade mer eller mindre i trance!

Lilla fina, gråa hönan Duva. Henne flyttade jag när hon var kyckling över från en höna till en annan. Den höna hon kläcktes under hade en några dagar äldre kyckling, som hon var ute och sprätte med, vilket gjorde att jag var rädd för den här lillas överlevnad. Under den andra mamman och med ett antal nya små syskon, klarade hon sig dock som synes bra!

Äntligen är hönsens nya hönshus såpass klart att en del höns och tuppar har flyttat in. De tycks finna sig väl tillrätta! Det skulle ha varit klart före den vinter som slog till så plötsligt....Som vintrar tenderar att göra! Bilden är tagen den 22 februari.

Frostbitet underlag

Nu är det frost och tjäle i marken. Så var det även en period i november, när de här bilderna togs! Varken hönsen eller tupparna räds dock några minusgrader - i synnerhet inte de härdiga Hedemorahönsen, med sina fluffiga fjäderdräkter!

Här syns bl a de härdiga vita och mörka Hedemorakycklingarna, som mamma Hedvig gått ute med i ur och skur.

Framifrån tupparna Loranga, Stig och Apelsin. Längst bort t v tror jag att det är Kantarell som står och spanar.

Tuppen Björk!

Vintern i det närmaste överstånden!

Sedan jag sist skrev har mycket hänt. Kullen har både minskat och utökats sedan jag flyttade över dem till Södra Råda. Höken tog några i höstas och en dog av sjukdom.

Inför flytten av hönsen till Värmlands Säby fick jag hjälp av en god vän, som även hjälpte mig flytta hönsen från Värmlands Säby, dels att inreda hönshuset, dels att bygga vindskydd av lastpallar och lite spillvirke samt en gammal ramp. Bror Jan hjälpte mig med isoleringen av hönshuset. Bilder kommer senare.

Av de fjorton kycklingarna som just kläckts när jag skrev sist återstår tio; fem hönor och fem tuppar. En höna och tre tuppar har tagits av höken. Totalt har jag nu tolv tuppar, tretton hönor och fem kycklingar av ännu obestämt kön, även om jag anar vilket kön var och en har.

Hönan Ingeborg från Doras andra kull har dock fått vårens första kycklingkull med fem kycklingar som nu är ca 10 dygn och minst en höna har börjat lägga rosa ägg!

Jag kommer att uppdatera den här bloggen snart, så att den stämmer bättre med verkligheten just nu, men till att börja lägger jag in några bilder på en del av hönsen i snö; snö som nu möjligen har försvunnit för gott för i år? Iallafall är det lite vår i luften och grässtråna har börjat spira så smått!

Hönsflytt och vinterförberedelser

Hönshuset och hönsgården
Den 30 september flyttade jag de 28 hönsen, tupparna och kycklingarna, inklusive ruvande Dora, till Södra Råda. Flytten gick bra, sånär som på att tre av Doras sju ägg rullade ned på golvet och gck sönder. I en matpaus hade jag nämligen stuckit in en kartong, lagt äggen i dem och vikt ned framkanten, så att Dora lätt skulle komma i och ur och inte heller märka av flytten så mycket.

Detta var både bra och dåligt, men mest bra. Det var lätt att flytta Dora och hennes ägg och bara sticka in den lilla lådan i redet i Södra Råda; samma rede där hon kläckte fram Lisa och Flisa i november förra året, och vika ned framsidan igen. Det är nämligen inte ovanligt att en ruvande höna lämnar sina ägg om hon flyttas.

Dock har uppenbarligen inte lådan stått riktigt plant, trots att jag försökte pallra upp den med hjälp av hö framtill på undersidan, utan ägg har som sagt rullat ned och gått sönder.

Efter någon vecka kläckte Dora fram tre av de kvarvarande fyra äggen och nu är Tripp, Trapp och Trull, som de får heta tills vidare, 1,5 veckor gamla och så söta! Jag misstänker att Ivar kan vara far till den första, Tripp, som inte riktigt varit lik de andra totalt 28 kycklingarna som tidigare kläckts (av vilka höken tagit tre) i ansiktsteckningen.

Dora håller till i 'barnkammaren' med sina små, dvs i det gamla lilla hönshuset med tre reden, där hon har en egen rastgård utanför. Där kommer ingen parningsvillig tupp åt henne, och de är åtminstone till antalet två!

Faktum är att den nya tredelade hönsgården samt det anslutande vindskyddet fungerar mycket bra! Även det nya hönshuset, som har förbindelse med det andra, fungerar jättebra, sånär som på att det är besvärligt för mig att ta mig in och ut för att göra rent.

Detta kommer jag dock att lösa genom att ta upp en dörr direkt in till vedboden. Den vägen kan också hönsen nyttja milda dagar i vinter, så kan jag istället sätta igen de båda boddörrarna, som vätter in mot hönsgårdarna och isolera den väggen bättre över vintern. När våren kommer kan sedan dessa ingångar öppnas upp igen!

Det enda som egentligen inte är bra är att det är dåligt med dagsljus i det nya hönshuset. Detta måste jag lösa genom att ta upp ett fönster ovanför dörren. Då slipper jag också ha lampa på inne, utom om det är mycket kallt. En keramiklampa som inte avger något ljus skall införskaffas, liksom möjligen en värmeplatta att ha under vattenautomaten.

Kosten
Grundkosten blir i vinter, liksom nu, helt vete och havrekross.

Tilläggskost under vintern blir liksom förra vintern vetegroddar, torkade och krossade gröna ärtor, äppleskrap som blivit kvar i fruktcentrifugen när jag gjort äppeljuice av vildäpplena och som jag fryst in, grönkål, som jag både fryst och förvarar i jordkällaren, torkad majs, som jag kommer att koka upp och ge dem, samt ibland lite hirskolvar och filmjölk. Jag har även torkat brännässlor samt har rätt mycket hö och gräsklipp, som jag torkat.

Det har inte blivit mycket bilder på sistone, men de kommer efter den sista oktober, för då kommer jag att ha bättre möjlighet att publicera dem!

Tittut!

Maja med tuppen Erik och hönan Dora i bakgrunden på väg genom ladugården.

- Tittut! säger hönan Maja vid ladugårdsdörren. - Är det något bra väder att gå ut i idag? Maja brukar alltid vara först ut när jag öppnar dörren till deras hönshus.

Tydligen tyckte hon inte vädret verkade något vidare och inte de andra heller, för de stannade inne idag. Kanske blåste det lite för mycket? Än är ju inte våren här på allvar heller och idag fick de vänta till eftermiddagen tills godsakerna, idag i form av vetegroddar, hirskolvar, majs och ströbröd som svällt i filmjölk kom och då valde de alla att stanna inne! Savoykål fanns kvar sedan igår och i mattrågen hade de helt vete, hel havre, växpellets, hirsfrön och krossat korn. Inget akut behov av att gå ut och picka verkade därmed föreligga!

Kanske är de fortfarande lite rädda för höken också. Den höll ju på att ta dem, eller någon av dem, häromdagen. Den flög upp precis när jag kom efter att ha varit inne en kort stund, men utan något i klorna. Tuppen såg jag direkt och Maja och Dora låg och tryckte hos varandra invid hönshusväggen. Kycklingarna hittade jag inte, men de dök upp var och en efter ett tag. De var alla skrämda resten av den dagen och höll sig i ett hörn i hönshuset.

Dagen därpå stannade de alla inne och nästa dag gick de ut, men höll sig under tak. Jag lämnade dem inte ur sikte, men såg att de stelnade till och gav ifrån sig ett varningskurr. Högst uppe i ett träd satt höken, redo för en blixtattack. De höll alla utkik i sina stelnade positioner tills jag tog några steg framåt och klappade kraftigt fyra gånger i händerna samtidigt som jag tittade upp mot höken. Då lyfte den och flög därifrån.

I och med detta började de röra sig och picka igen som förut, men i det öppna förrådet eller strax intill. De är fortfarande mer försiktiga än förut och det behöver de också vara i detta rovfågelrika landskap!

Maja gör vad hon kan

Maja är min svarta höna med tofs. Redan när hon var kyckling hade jag svårt att ta till mig att hon var en höna. Hon betedde sig som en tupp med sina kraftiga ben, snabba och smidiga kropp och ständigt på språng tillsammans med tuppen eller ensam. Hon åt också ungefär dubbelt så snabbt som försiktiga Dora.

Så blev hon också vad man kallar för Alfahöna. När hon och Dora blivit könsmogna och börjat lägga ägg, började förmodligen också tävlingen om tuppen Erks gunst. Han parade sig gärna med båda två, men ibland undvek Dora tuppen. Varför vet jag ej. Dock ej Maja. Hon var alltid nära tuppen som vanligt.

På pinnen bråkade de ibland om sittplatserna. Satt de på samma sida om Erk hände det att Dora kunde få en kraftig omvridning av sin kam av Maja. Doras kam var något mindre än Majas, och det är Alfahönan som har störst kam. Hon tillät inte heller Dora att putsa sig, när de satt bredvid varandra där på pinnen. Även då fick hon periodvis smaka på Majas vassa näbb.

Så började Dora ruva. Jag tror att hon försökte komma undan Maja, helt enkelt, genom att lägga sig på ägg. Det blev då på både hennes egna och Majas ägg, eftersom de värpt i samma rede.

Dock fick hon inte ligga där i fred, utan Maja fortsatte hoppa upp i redet och lägga sina ägg där. Tuppen Erk gjorde vad han kunde för att få Maja att lägga i ett annat rede, men han lyckades inte få henne på andra tankar. Istället började hon, sedan hon lagt sig bredvid Dora i redet, att rulla in Doras ägg under sig själv. Ibland klev hon helt sonika över, bakom och på Dora för att värpa. Så snart hon värpt sitt ägg, gav hon sig dock iväg ut igen. Hon visade m a o ingen ruvvillighet.

Så småningom började hon dock värpa på golvet - puh! Det blev en rejäl hög med ägg, men fortfarande visade hon ingen ruvvillighet. Dora låg nu både på sina egna och på Majas ägg.

När Dora väl kläckt sina kycklingar ur de ägg som inte frusit i novemberkylan eller var för gamla alternativt obefruktade, så hade hon, efter det att en dött, fått två kycklingar; en som är hennes egen och en som Maja är genetisk mor till.

Maja har dock inte visat någon som helst moderlighet mot vare sig sin genetiskt sett egna kyckling eller Doras egen. Istället skrämmer hon, sedan de alla kommit tillbaka till Värmlands Säby, iväg dem på flykten inne i hönshuset. Sin egen ger hon också gärna ett hack, om hon kommer åt.

Nu är hon en utmärkt värpare, som har värpt dagligen sedan hon lade det första ägget i mitten av september och vet också att få i sig den föda hon behöver, så det kan ju handla om viss konkurrens i födosöket, för det var inte riktigt så när de gick ute.

Nu har kycklingarna vuxit sig tämligen stora och Dora har börjat lägga ägg igen och därmed har hon också börjat tänka på sin egen födoförsörjning i första hand och lämnat kycklingarna att leta reda på sin egen föda - utan mamma. Hon sover också bredvid Maja och Erk i det ena rummet, medan kycklingarna sover bredvid varandra på en pinne i det andra.

Nu har Dora, sedan hon börjat värpa igen, lagt sina ägg i ett rede medan Maja lagt sina i två andra reden. Dock upptäckte jag en dag, efter det att Doras ägg ramlat ned från redet några dagar och låg trasiga på golvet, att Maja lade sig i Doras rede utan att värpa, men däremot rullande ut Doras ägg ur redet. Det tycktes vara enda syftet med att besöka redet. Sina egna ägg i de andra redena lät hon dock ligga kvar....

Detta föranledde mig att sätta upp en list på nedsidan av Doras rede, så att det skulle bli lite svårare att rulla ut äggen. I och med detta har dock Maja börjat värpa i Doras rede istället. -  Går det inte att få ned Doras ägg på golvet, så kan man väl åtminstone lägga sina egna ägg där, om nu Dora går och lägger sig och ruvar igen! tycks Maja tänka.

Ja, den Maja. Hon är en gåta för mig, liksom hennes beteende. Det ingår väl i hönshierarkin, tänker jag. Dora har nämligen nu efter ruvningen och kläckningen efter hennes kycklingar fått något större kam än Maja, så den verkliga tävlingen om Erks gunst har kanske tagit fart igen. Eller också behöver hon proteinet i äggen, eftersom hon värper så mycket. En del ägg som hon haft ned på golvet har nämligen varit tömda på sitt innehåll. Instinkten säger dock kanske Maja att det inte är sina egna hon skall ha sönder.

Det sägs att vissa hönor inte har sin ruvförmåga kvar, utan att den har avlats bort. Kanske är Maja en av dem. Det lär visa sig i vår!

Ja, det är verkliga intriger som utspelar sig i hönshuset  utan att man har en aning om det - om man inte tittar lite mer noggrant..........Ändå är det på det hela taget lugnt i hönshuset, bortsett från att jag måste se till att kycklingarna får i sig det de ska och inte blir bortfösta. Maja gillar också att picka bort lite fjädrar från Erks hals med jämna mellanrum.... Vem skulle väl göra det, om inte Maja?!

Riktigt kallt

Nu har det varit riktigt kallt och imorse när jag kom ut i hönsgården hade allt vatten frusit i alla tre automater / vattenfat jag har där. - 5, var det. Hönorna och tuppen såg ut att frysa.

Jag knäckte isen i den största behållaren och gick hem och fyllde på nytt vatten. Några timmar senare när jag kom ut, hade vattnet åter frusit i den ränna där de dricker.

Nu har jag flyttat vattenbehållaren, så att den står mitt under den infraröda värmelampan, som även lyser på natten för kycklingarnas skull (jag bytte ut den mot en vanlig lågenergilampa när det var milt).

När jag kollade nu på kvällen, fanns ingen isskorpa runt kanten på vattenautomaten, så det borde hålla sig hela natten! Det skall inte bli fullt lika kallt i natt, heller.