Jag visste ju inte vilken tupp jag skulle sälja, men det blev först Terrakotte; han som var reservpappa till Ingeborgs fyra (som nu är ca 15 veckor gamla). Han har nämligen blivit bortskuffad och tilltygad så illa att slören krympt av ärren från de slagsmål han varit i. Snällare tupp får man dock leta efter och nu hoppas jag att han kommer att trivas på Kronkärrs gård.
Så igår var det dags att leverera en till, nämligen Melker. Snälla, goa och trevliga Melker; Karamellas bror. Han har mig veterligen aldrig varit i något värre slagsmål, men har blivit bortjagad av i stort sett varenda tupp och har gått mycket ensam och kallat på hönor som inte kommit. En mycket trevlig man!
Igår blev det dock klart för mig vem jag måste ta, när jag såg honom hoppa in i ett rede för att para sig med hönan som låg och ruvade där. Ut flög hönan och ett ägg med henne, som gick sönder. Så får det inte gå till, tänkte jag och tog Melker i famnen, där han fick stanna tills vi satte oss i bilen.
Väl framme, verkade Melker finna sig tillrätta med de få hönorna på plats, som nyligen förlorat sin tupp. Jag hoppas han klarar sig nu i huset vid skogskanten.....! Det var inte utan att jag fällde en tår igår när jag skulle åka iväg med honom!
Jag är dock glad att två av tupparna fått ny ägare och egna hönor! Det går inte att ha för många tuppar och jag har fortfarande flera, som inte har någon egen höna och som jag därmed kan avyttra, om någon är intresserad! Snälla, fina och friska tuppar, är det i varje fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Det kan dröja innan din kommentar syns.