Gröna ägg: Lite uppdatering

torsdag 6 juli 2017

Lite uppdatering

Kycklingarna, hönsen och tupparna lever och frodas på gården, även om det är lite jobbigare nu, när de måste vara inhängnade mellan sådd och skörd, så att de inte sticker ut på grannens åker.

Nedan några bilder från i våras, när det skulle avgöras om det var tillräckligt trevligt att gå ut eller inte! Får lägga in fler sommarbilder vad det lider!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Det kan dröja innan din kommentar syns.

Hönsen

Jag gillar inte begreppet ras, men använder termen i det nedanstående, eftersom det är ett vedertaget begrepp i hönssammanhang.

När jag köpte mina kycklingar, fem och sex veckor gamla, brydde jag mig inte så mycket om "rasen". En vit kyckling, den på fem veckor, var en Hedemora. Hon lever inte längre och i backspegeln tror jag att hon fick Mareks sjukdom, hönsförlamning.

De två hönorna Maja och Dora kom från samma uppfödare och var blandrashönor, vilket jag visste när jag köpte dem. Deras härstamning är bl a Isbar, Araucana, Hedemora, Islandshöna och Dvärgkochin. Dock var de extremt olika sinsemellan. Den enda som finns kvar av dem nu är Dora, som är en riktig ruvhöna och har kläckt fram tre kullar.

Maja värpte olivgröna ägg och jag tror att hon också har
Spetshättad Appenzeller eller Paduan i blodet, samt Islandshöna. Den gröna äggfärgen kan komma från Isbar.

Följande kännetecken på Spetshättad Appenzeller stämde med Maja: Finns i svart, har en hätta som inte skall vara bredare än huvudet, markerat upprättstående stjärtparti; en lätt höna med livligt temperament som gärna tar till vingarna.

Maja var en mycket god värphöna men ruvade inte. Dock har hon burit sina anlag vidare genom att hon stoppat in sina ägg i Doras rede. Hon var extremt bra på födosök och ofta den som kommit in sist på kvällen.

Dora, med befjädrade fötter, påminner mer om en dvärgkochin eller Isbar men även Australorps och är mycket lugn i sättet och tämligen tillgiven, som Araucana sägs vara. Hon är den höna som varit "tvåa" i flocken och hierarkin, efter Maja. (Hedemorahönan Sally, som var en vecka yngre än de andra när jag köpte dem, var lägst bland hönorna, men mest orädd och den enda som jag aldrig någonsin sett hacka någon av de andra).

Dora värper turkosa ägg, men är en god värpare och den som började värpa vid ca 21 veckors ålder (Maja vid 22) och började ruva redan vid ca 26 veckors ålder. En tupp i hennes sista kull bär tydliga spår av dvärgkochin och Araucana i sin kropps- och stjärtform.

Tuppen Erk vet jag faktiskt inte vad han är för något, men jag valde honom för att jag ville ha en viltfärgad tupp. Dock påminner han både om Welsumer och Tjeckisk lanthöna (de danska lanthönorna har till skillnad från honom vita öronlappar och annan benfärg). Han påminner också om en Åsbotupp, men är kraftigare, och om Brakel, men saknar som sagt de vita öronlapparna. Welsumer är stalltipset.

Med tanke på att några hönor nu börjat värpa nästan bruna ägg samt att jag fått många rosa ägg i år, kanske det också finns Kopparmaran bakåt i leden.

Tuppen Goliat, som jag köpte lite senare men som inte finns längre, var en dvärgkochin, formad som ett hjärta och lika hög som bred som lång......Han var ett hjärta och knep mitt hjärta!

Hönshuset

Sedan jag flyttade hönsen till Södra Råda den sista september 2014, har jag gjort iordning hönshuset ytterligare. Eftersom det bara var anpassat för tre hönor och en tupp och jag nu skulle flytta dit bortåt trettio hönor och kycklingar, var jag naturligtvis tvungen att utvidga det.

Hönshuset består nu dels av det gamla "pojkdasset" här på den f d skolan, dels av utrymmet mellan de tre dassen. I mellandagarna hjälpte min bror Jan mig också att isolera hönshuset.

Dessutom har jag fått hjälp av en god vän att bygga ut hönsgården och dessutom bygga ett vindskydd, tillika utfodringsplats, av gammalt spillvirke och lastpallar.

På golvet har jag främst torv och torkat gräs, utom i vindskyddet, där golvet utgörs av en gammal ramp.

Jag tror att de trivs i sitt hus!

Födan

Vad äter de? Ja, hittills har de till största delen levt på det de kunnat picka i sig dels i Värmlands Säby på den omkring 4000 kvm stora tomten, dels i Södra Råda på ca 1 500 kvm + lika mycket skogsdunge - allt helt fritt från bekämpningsmedel och konstgödning. Enda undantaget är när de på höstkanten hittade ut i havreåkern. Vad lantbrukaren har besprutat de åkrarna med, vet jag tyvärr inte men ska ta reda på.

Basfödan till kycklingarna är den första tiden startpellets (upp till fem veckor), undulatfrön, söndersmulade havregryn, hirskolvar och kokt potatis, förutom allt de pickar i sig i form av insekter, snäckor, frön, gräs m m m m.

Standardfödan till hönsen under vintern är helt vete, havrekross, kokt foderpotatis samt tillskott av solrosfrön, startpellets och undulatfrön. Under kallaste vintern får de dessutom groddat vete och grönkål och ibland filmjölk, då och då med ekologiskt ströbröd irört.

Eftersom de är ute i princip i ur och skur, får de också i sig allt de kan picka i sig. När grönskan och insekterna kommer i större mängd utesluts helt pellets, solrosfrön och undulatfrön.

Gröna ägg

torsdag 6 juli 2017

Lite uppdatering

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mina två "urhönor" Dora och Maja, som givit många kycklingar. Maja finns tyvärr inte mer.

Populära inlägg

Nytt för i år är rosa ägg!

Olivgröna ägg

Gröna ägg

Hönsen

Hönshuset

Födan

Om mig