En kyckling mindre...

I förrgår kväll tog jag med en pallkrage och torv från Värmlands Säby för att Ingeborg och de små skulle få sandbada. Torven var dock kall och en koka i den t o m frusen. Eftersom kanten på pallkragen är rätt hög, tänkte jag lägga stenar utanför och innanför för de små att hoppa och klättra på för att komma i och ur. Timmen var dock sen och dessutom trodde jag att de skulle klara att hoppa nu, eftersom de är 2,5 veckor.

Jag gick och lade mig och brydde mig inte om att gå in innan jag tog bilen till Mariestad, dit jag var tvungen att åka på ett möte. Jag ville nämligen inte störa de andra hönsen i onödan genom att inte komma och låsa upp. Jag har nämligen släppt ut dem rätt sent nu under vintern.

När jag så är tillbaka och kommer in till Ingeborg ca 11.30, morrar hon och på golvet ser jag något svart ligga. Det är den kyckling som jag tidigare räddat livet på två gånger: Ena gången när den suttit fast i mammas fjädrar i möjligen bortåt ett dygn p g a att träck fastnat och kort därefter för att den hungriga och törstiga kycklingen, som ätit och ätit, uppenbarligen fått något att fastna i halsen. Jag tror att det var ett vetekorn ur mamma Ingeborgs mattråg. Jag maserade dock halsen, där jag kände något hårt, och fick ner det i magen. Sedan dess har denna lilla kyckling fungerat helt normalt.

Nu låg den dock stel och kall på golvet. Jag tog in den för att värma upp, men inga upplivningsförsök hjälpte.

Här är den bild på den lilla. Visst ser den levande ut?