Hönshuset och hönsgården
Den 30 september flyttade jag de 28 hönsen, tupparna och kycklingarna, inklusive ruvande Dora, till Södra Råda. Flytten gick bra, sånär som på att tre av Doras sju ägg rullade ned på golvet och gck sönder. I en matpaus hade jag nämligen stuckit in en kartong, lagt äggen i dem och vikt ned framkanten, så att Dora lätt skulle komma i och ur och inte heller märka av flytten så mycket.
Detta var både bra och dåligt, men mest bra. Det var lätt att flytta Dora och hennes ägg och bara sticka in den lilla lådan i redet i Södra Råda; samma rede där hon kläckte fram Lisa och Flisa i november förra året, och vika ned framsidan igen. Det är nämligen inte ovanligt att en ruvande höna lämnar sina ägg om hon flyttas.
Dock har uppenbarligen inte lådan stått riktigt plant, trots att jag försökte pallra upp den med hjälp av hö framtill på undersidan, utan ägg har som sagt rullat ned och gått sönder.
Efter någon vecka kläckte Dora fram tre av de kvarvarande fyra äggen och nu är Tripp, Trapp och Trull, som de får heta tills vidare, 1,5 veckor gamla och så söta! Jag misstänker att Ivar kan vara far till den första, Tripp, som inte riktigt varit lik de andra totalt 28 kycklingarna som tidigare kläckts (av vilka höken tagit tre) i ansiktsteckningen.
Dora håller till i 'barnkammaren' med sina små, dvs i det gamla lilla hönshuset med tre reden, där hon har en egen rastgård utanför. Där kommer ingen parningsvillig tupp åt henne, och de är åtminstone till antalet två!
Faktum är att den nya tredelade hönsgården samt det anslutande vindskyddet fungerar mycket bra! Även det nya hönshuset, som har förbindelse med det andra, fungerar jättebra, sånär som på att det är besvärligt för mig att ta mig in och ut för att göra rent.
Detta kommer jag dock att lösa genom att ta upp en dörr direkt in till vedboden. Den vägen kan också hönsen nyttja milda dagar i vinter, så kan jag istället sätta igen de båda boddörrarna, som vätter in mot hönsgårdarna och isolera den väggen bättre över vintern. När våren kommer kan sedan dessa ingångar öppnas upp igen!
Det enda som egentligen inte är bra är att det är dåligt med dagsljus i det nya hönshuset. Detta måste jag lösa genom att ta upp ett fönster ovanför dörren. Då slipper jag också ha lampa på inne, utom om det är mycket kallt. En keramiklampa som inte avger något ljus skall införskaffas, liksom möjligen en värmeplatta att ha under vattenautomaten.
Kosten
Grundkosten blir i vinter, liksom nu, helt vete och havrekross.
Tilläggskost under vintern blir liksom förra vintern vetegroddar, torkade och krossade gröna ärtor, äppleskrap som blivit kvar i fruktcentrifugen när jag gjort äppeljuice av vildäpplena och som jag fryst in, grönkål, som jag både fryst och förvarar i jordkällaren, torkad majs, som jag kommer att koka upp och ge dem, samt ibland lite hirskolvar och filmjölk. Jag har även torkat brännässlor samt har rätt mycket hö och gräsklipp, som jag torkat.
Det har inte blivit mycket bilder på sistone, men de kommer efter den sista oktober, för då kommer jag att ha bättre möjlighet att publicera dem!
lördag 25 oktober 2014
fredag 12 september 2014
Dramatik och många kycklingar
Sedan förra inlägget har mycket skett på kycklingfronten. Doras sju kycklingar, som jag skrev om, lever och frodas, peppar peppar - höken är här då och då. Två av dem är tuppar, Florian och Hamlet, medan de fem andra är hönor: Jasmine, Sister, Pärlemor, Ingeborg och Tora. De håller sig gärna i sin egen grupp och springer omkring och utforskar tomten. Ingen av hönorna har ju börjat lägga ägg ån, så det finns ingen anledning för tupparna att hålla sig nära hönsgården. De är nu sexton veckor gamla. Dora lämnade den här kullen redan när de var tre och en halv vecka gamla, mot efter sex veckor förra gången.
Ca 3,5 veckor efter denna kull, den 16, 17 och 18 juni, fick Doras dotter Lisa fem kycklingar, som alla kläcktes ur Lisas små kycklingägg. Hon hade bara värpt några veckor när hon lade sig att ruva. Av dessa kycklingar var två tuppkycklingar och de andra hönor. Bland dem fanns den första gula kycklingen som kläckts av de hittills tolv i besättningen.
Tyvärr övergav Lisa sina kycklingar redan när de var två veckor i och med att hon började värpa igen. De fem små liven lade sig i ett hörn nedanför redet och väntade på att mamma skulle värpa klart.
Jag har läst att hönorna och kycklingarna inte tycks känna igen varandra sedan hönan lämnat sina små och de inte längre får komma under henne. Detta stämmer dock inte med mina iakttagelser. Var inte alla kycklingar inom synhåll för Dora på kvällen, började hon kackla på ett väldigt speciellt sätt tills de var det. Kycklingarna lämnas att klara sig själva, ja, och har inte tillgång till mammas värme längre, men mamman håller ett bra tag efter det att hon lämnat dem full koll på var de befinner sig!
Dock gick Lisa, kort efter det hon börjat värpa och lämnat sina små tvåveckorskycklingar och lade sig att ruva igen. Även mamma Dora lade in ägg under henne. Hon låg plattare och mer troget än någon av dem gjort tidigare och tog bara korta matpauser.
Kanske som en följd av att kycklingarna nu fick klara sig helt själva, togs snart lilla gula kycklingen Vanilla av höken. Hon var helt försvunnen och kom inte fram igen. Sedan hände samma sak med den ena av de två bruna. Så, när jag kom hem en dag, såg jag höken komma ut ur ett öppet förråd. Längst därinne låg den ena av tuppkycklingarna. Han hade benen i en ställning som visade att han försökt komma undan, men stoppats av väggen. Nu har jag en dörr ut öppen precis där.
Bara två av kyckingarna i den kullen finns således kvar idag, hönan Karamella (de var två bruna, men Mella togs av höken, så den andra som hette Kara, får nu heta Karamella) och tuppen Melker. De håller ihop men gnabbas mer som två tuppar än som tupp och höna.
Den som sedan stod på tur var den vackra ruvande hönan Lisa. Hon togs i en matpaus efter två veckors ruvning. Jag kom precis när höken kalasade på henne. Det var sorg! Kvar i redet låg arton turkosa ägg, som ruvats i två veckor.
Nu gällde det att få tag i en äggkläckningsmaskin, vilket jag fick. En granne i Södra Råda, Lisbeth Boethius, tog sig an äggen. Efter genomlysnng plockade vi bort fyra, som inte hade gått så långt i fosterutvecklingen.
På dagen en vecka senare kläcktes det första ägget och efter knappt en vecka var alla fjorton kläckta. Av dessa var hela tre stycken gula små duntussar! De äldsta är fyra veckor imorgon.
Nu får jag agera hönsmamma, vilket t ex kan ta sig uttrycket att jag ligger på alla fyra böjd in i deras bur, lutad mot underarmarna och med händerna kupade över dem. Tyvärr har jag ingen bild från den första tiden, då mängder med små huvuden stack upp mellan mina fingrar. Nu hoppar några av dem gärna upp på mig istället; på mina händer, underarmar, rygg och huvud!
Nu har de även börjat vara ute och jag ställer ut en transportbur i anslutning till en trädgårdsstol med deras "babyfilt" hängande över. Där känner de sig hemma och in i buren springer de när de varit ute tillräckligt eller bara börjar bli lite trötta. Babyfilten låg nämligen i deras bur när de transporterades hem från Lisbeth. Melker och Karamella jagar dem gärna, så jag får hålla vakt!
Hur gulliga och tama de än är, så kommer inte riktigt det där tillfredspipet som hela gruppen kan ge ifrån sig när de ligger under mamman eller som Doras sju gav ifrån sig när de lagt sig för natten på det ställe där Dora brukat ligga med dem. Dck hörde jag det faktiskt lite idag, när jag åter låg med kupade händer över dem. Lite mamma tror jag nog således att jag är för dem! Jag hoppas att de blir någorlunda lugna och fina och att hönorna kommer att ruva - trots att de själva är maskinkläckta.
Jag skall försöka lägga in lite bilder snart och förhoppningsvis kommer jag att få tid och tillfälle att uppdatera all information senast i oktober / november. Men innan dess ska det väl komma åtminstone något mer inlägg! Om någon vecka är de minsta fjorton helt fjäderbeklädda och om ett par veckor skall hela besättningen få byta vistelseort, men mer om detta i ett senare inlägg!
Ca 3,5 veckor efter denna kull, den 16, 17 och 18 juni, fick Doras dotter Lisa fem kycklingar, som alla kläcktes ur Lisas små kycklingägg. Hon hade bara värpt några veckor när hon lade sig att ruva. Av dessa kycklingar var två tuppkycklingar och de andra hönor. Bland dem fanns den första gula kycklingen som kläckts av de hittills tolv i besättningen.
Tyvärr övergav Lisa sina kycklingar redan när de var två veckor i och med att hon började värpa igen. De fem små liven lade sig i ett hörn nedanför redet och väntade på att mamma skulle värpa klart.
Jag har läst att hönorna och kycklingarna inte tycks känna igen varandra sedan hönan lämnat sina små och de inte längre får komma under henne. Detta stämmer dock inte med mina iakttagelser. Var inte alla kycklingar inom synhåll för Dora på kvällen, började hon kackla på ett väldigt speciellt sätt tills de var det. Kycklingarna lämnas att klara sig själva, ja, och har inte tillgång till mammas värme längre, men mamman håller ett bra tag efter det att hon lämnat dem full koll på var de befinner sig!
Dock gick Lisa, kort efter det hon börjat värpa och lämnat sina små tvåveckorskycklingar och lade sig att ruva igen. Även mamma Dora lade in ägg under henne. Hon låg plattare och mer troget än någon av dem gjort tidigare och tog bara korta matpauser.
Kanske som en följd av att kycklingarna nu fick klara sig helt själva, togs snart lilla gula kycklingen Vanilla av höken. Hon var helt försvunnen och kom inte fram igen. Sedan hände samma sak med den ena av de två bruna. Så, när jag kom hem en dag, såg jag höken komma ut ur ett öppet förråd. Längst därinne låg den ena av tuppkycklingarna. Han hade benen i en ställning som visade att han försökt komma undan, men stoppats av väggen. Nu har jag en dörr ut öppen precis där.
Bara två av kyckingarna i den kullen finns således kvar idag, hönan Karamella (de var två bruna, men Mella togs av höken, så den andra som hette Kara, får nu heta Karamella) och tuppen Melker. De håller ihop men gnabbas mer som två tuppar än som tupp och höna.
Den som sedan stod på tur var den vackra ruvande hönan Lisa. Hon togs i en matpaus efter två veckors ruvning. Jag kom precis när höken kalasade på henne. Det var sorg! Kvar i redet låg arton turkosa ägg, som ruvats i två veckor.
Nu gällde det att få tag i en äggkläckningsmaskin, vilket jag fick. En granne i Södra Råda, Lisbeth Boethius, tog sig an äggen. Efter genomlysnng plockade vi bort fyra, som inte hade gått så långt i fosterutvecklingen.
På dagen en vecka senare kläcktes det första ägget och efter knappt en vecka var alla fjorton kläckta. Av dessa var hela tre stycken gula små duntussar! De äldsta är fyra veckor imorgon.
Nu får jag agera hönsmamma, vilket t ex kan ta sig uttrycket att jag ligger på alla fyra böjd in i deras bur, lutad mot underarmarna och med händerna kupade över dem. Tyvärr har jag ingen bild från den första tiden, då mängder med små huvuden stack upp mellan mina fingrar. Nu hoppar några av dem gärna upp på mig istället; på mina händer, underarmar, rygg och huvud!
Nu har de även börjat vara ute och jag ställer ut en transportbur i anslutning till en trädgårdsstol med deras "babyfilt" hängande över. Där känner de sig hemma och in i buren springer de när de varit ute tillräckligt eller bara börjar bli lite trötta. Babyfilten låg nämligen i deras bur när de transporterades hem från Lisbeth. Melker och Karamella jagar dem gärna, så jag får hålla vakt!
Hur gulliga och tama de än är, så kommer inte riktigt det där tillfredspipet som hela gruppen kan ge ifrån sig när de ligger under mamman eller som Doras sju gav ifrån sig när de lagt sig för natten på det ställe där Dora brukat ligga med dem. Dck hörde jag det faktiskt lite idag, när jag åter låg med kupade händer över dem. Lite mamma tror jag nog således att jag är för dem! Jag hoppas att de blir någorlunda lugna och fina och att hönorna kommer att ruva - trots att de själva är maskinkläckta.
Jag skall försöka lägga in lite bilder snart och förhoppningsvis kommer jag att få tid och tillfälle att uppdatera all information senast i oktober / november. Men innan dess ska det väl komma åtminstone något mer inlägg! Om någon vecka är de minsta fjorton helt fjäderbeklädda och om ett par veckor skall hela besättningen få byta vistelseort, men mer om detta i ett senare inlägg!
onsdag 18 juni 2014
Nu har hon lämnat dem
Idag lämnade Dora sina sju kycklingar och hoppade upp och satte sig bredvid tuppen Erk. Tidigt tycker jag. De kläcktes ju den 22, 23 och 24 maj och är således bara ca 3,5 veckor gamla. Det normala är att hönan inte lämnar sina kycklingar förrän efter ca 8 veckor, har jag läst. Dora lämnade dem i den förra lilla kullen efter 6 veckor.
Dock lade de sig alla nu ikväll i en i en liten hög tillsammans nere i hörnet i buren, där de tidigare legat under mamma Dora på natten. Det verkade inte heller gå någon större nöd på dem. Ett litet övergivenhetspip hördes, men mest var det samma kvällskvitter som de gav ifrån sig när de låg under mamma Dora!
Dock lade de sig alla nu ikväll i en i en liten hög tillsammans nere i hörnet i buren, där de tidigare legat under mamma Dora på natten. Det verkade inte heller gå någon större nöd på dem. Ett litet övergivenhetspip hördes, men mest var det samma kvällskvitter som de gav ifrån sig när de låg under mamma Dora!
söndag 15 juni 2014
Ingen fara med Erk
Det verkar som att det inte är någon fara med Erk. Idag såg han ut som ha brukar och jag insåg att den kala fläcken uppstått p g a att Maja rycker fjädrar från honom hela tiden och inte är något som uppkom igår, utan att han bara satt så att jag såg tydligt hur stor fläcken var. Att hon pickat bort fjädrar, har jag sett tidigare. En gåta är dock varför tuppen låter henne göra det!
lördag 14 juni 2014
Tuppen Erk skadad
Igår tittade jag till hönsen mindre ån jag brukar och de befann sig större delen av dagen bakom hönshuset. När jag på kvällen tittade till dem, såg jag att tuppen Erk hade en stor kal fläck, kanske 5 x 3 cm stor, på halsen.
Mitt tips är en hökattack. Höken tog ju nämligen tuppen Goliat här i höstas och har också varit på väg att ta en höna.
Eftersom Goliat fått huvudet avbitet av höken (jag såg höken senare äta på Goliat, så därför vet jag att det var en hökattack), är mitt antagande att en hök försökt göra likadant med Erk. Då Erk dock är en stor och reslig tupp, antar jag att han lyckades slita sig loss och att det enda höken fick med sig var en munfull lossryckta fjädrar.
Tuppen lever ett farligt liv där i dungen, där han i sin granna, viltfärgade skrud antingen står och spanar efter faror, medan de mer kamouflagefärgade hönorna och kyckingarna sprätter i jorden efter mat, eller springer mellan hönorna för att hålla koll, i de fall några är kvar i hönsgården.
Ikväll betedde sig Erk inte heller som vanligt, utan vände huvudet bakåt och stack ned det i fjäderskruden när jag var därinne. Det brukar han inte göra, så antagligen var han lite tagen efter det hela, min stora ibland ilskna tupp, som månar så om sin stora familj!
Mitt tips är en hökattack. Höken tog ju nämligen tuppen Goliat här i höstas och har också varit på väg att ta en höna.
Eftersom Goliat fått huvudet avbitet av höken (jag såg höken senare äta på Goliat, så därför vet jag att det var en hökattack), är mitt antagande att en hök försökt göra likadant med Erk. Då Erk dock är en stor och reslig tupp, antar jag att han lyckades slita sig loss och att det enda höken fick med sig var en munfull lossryckta fjädrar.
Tuppen lever ett farligt liv där i dungen, där han i sin granna, viltfärgade skrud antingen står och spanar efter faror, medan de mer kamouflagefärgade hönorna och kyckingarna sprätter i jorden efter mat, eller springer mellan hönorna för att hålla koll, i de fall några är kvar i hönsgården.
Ikväll betedde sig Erk inte heller som vanligt, utan vände huvudet bakåt och stack ned det i fjäderskruden när jag var därinne. Det brukar han inte göra, så antagligen var han lite tagen efter det hela, min stora ibland ilskna tupp, som månar så om sin stora familj!
fredag 13 juni 2014
lördag 24 maj 2014
Sju små kycklingar....så här långt!
Den sista kom natten till lördagen (igår), dvs på 30:e dygnet! Fyra är svarta, med någon lite ljusare gump eller haklapp, medan de andra tre är grå, med några individuella skillnader, som lite ljusare partier.
Dock kan det ännu bli fler. Jag flyttade idag ner Dora och hennes kycklingar och ej kläckta ägg från det lilla mysiga burredet till en större bur på golvet. Mest var det för Doras skull, då jag ville ge henne möjlighet att röra på sig. Och äta lite mer. Efteråt ångrar jag mig dock, eftersom hon fortfarande låg på tre ägg.
När jag kom in lite sent nu på lördagskvällen, hade hon flyttat in i ett hörn av buren med sina kycklingar. Mitt i buren låg tre nu övergivna ägg. I ett av dem fanns ett litet hål. Jag sprättade upp ägget och inuti låg en livlös kyckling, som försökt ta sig ut. Med mammas värme kanske det hade lyckats.
Det är alltid lika tråkigt och sorgligt med fosterdöd, men jag tröstade mig med att jag hjälpt kyckling nr sex att ta sig ur sitt ägg.
Nu lade jag de två kalla äggen under mamman, så får vi se om ett eller två sista underverk inträffar under de kommande dagarna och nätterna.
Dock kan det ännu bli fler. Jag flyttade idag ner Dora och hennes kycklingar och ej kläckta ägg från det lilla mysiga burredet till en större bur på golvet. Mest var det för Doras skull, då jag ville ge henne möjlighet att röra på sig. Och äta lite mer. Efteråt ångrar jag mig dock, eftersom hon fortfarande låg på tre ägg.
När jag kom in lite sent nu på lördagskvällen, hade hon flyttat in i ett hörn av buren med sina kycklingar. Mitt i buren låg tre nu övergivna ägg. I ett av dem fanns ett litet hål. Jag sprättade upp ägget och inuti låg en livlös kyckling, som försökt ta sig ut. Med mammas värme kanske det hade lyckats.
Det är alltid lika tråkigt och sorgligt med fosterdöd, men jag tröstade mig med att jag hjälpt kyckling nr sex att ta sig ur sitt ägg.
Nu lade jag de två kalla äggen under mamman, så får vi se om ett eller två sista underverk inträffar under de kommande dagarna och nätterna.
fredag 23 maj 2014
Dora har fått sina små kycklingar!
Det var inte helt självklart. När Dora lade sig att ruva, var det varmt och skönt, men sedan kom en köldknäpp. Med de långa pauser från ruvandet som Dora tog, befarade jag att äggen skulle bli så kalla, att det inte skulle bli något.
Dessutom var jag tvungen att de sista dagarna skynda mig hem från jobbet för att se att Dora låg på rätt ägg. Det gjorde hon nämligen inte alltid, utan lade sig på Lisas och Flisas ägg i redet bredvid, istället.
Dagen efter det att även Lisa lagt sig att ruva, tänkte jag att risken fanns att Dora, om de båda var ute och luftade sig samtidigt, återigen skulle gå och lägga sig på Lisas och Flisas ägg, som Lisa alltså ruvade, och det var precis vad som hände. När jag kom hem låg Dora där, hennes egna ägg var kalla och Lisa var ute med de andra.
Efter det att jag lyft över Dora på sina egna ägg, vågade sig Lisa så småningom upp i sitt eget rede, där hon nu ligger platt som en pannkaka och ruvar troget!
Dora ruvar alltså inte alls enligt skolboken. Enligt den, ruvar en höna i 21 dygn. Dora ruvar i minst 27 dygn. Förra gången hon ruvade, i november, kom kycklingarna dag 27, 28, och 29.
Igår fick hon så sin första lilla kyckling i den här omgången. Då hade det gått 28 dygn. I dag på det 29:e kläcktes ytterligare fem kycklingar! Än har hon ägg under sig, så man vet inte vad som kan hända under nattens gång!
Inte heller jag agerar enligt skolboken. Enligt den ska man nämligen inte hjälpa kycklingen komma ur sitt ägg, men det gjorde jag med kyckling nummer sex. Den hade legat och kämpat och pipit länge medan bara näbben stuckit ut, men när några timmar gått och den inte kommit längre, plockade jag loss skalbitar och hinna från det hårdskaliga ägget och då blev det fart på kycklingen! Utmattad hamnade den på rygg, men mamma Dora drog med näbben in henne under sig, så nu hoppas jag att hon har piggat på sig till imorgon!
Nu är det bara att hoppas att de små krabaterna klarar natten under mamma Dora och i den tillfälliga lilla bur jag gjort som en förlängning av redet. Bilder på dem kommer så småningom!
Dessutom var jag tvungen att de sista dagarna skynda mig hem från jobbet för att se att Dora låg på rätt ägg. Det gjorde hon nämligen inte alltid, utan lade sig på Lisas och Flisas ägg i redet bredvid, istället.
Dagen efter det att även Lisa lagt sig att ruva, tänkte jag att risken fanns att Dora, om de båda var ute och luftade sig samtidigt, återigen skulle gå och lägga sig på Lisas och Flisas ägg, som Lisa alltså ruvade, och det var precis vad som hände. När jag kom hem låg Dora där, hennes egna ägg var kalla och Lisa var ute med de andra.
Efter det att jag lyft över Dora på sina egna ägg, vågade sig Lisa så småningom upp i sitt eget rede, där hon nu ligger platt som en pannkaka och ruvar troget!
Dora ruvar alltså inte alls enligt skolboken. Enligt den, ruvar en höna i 21 dygn. Dora ruvar i minst 27 dygn. Förra gången hon ruvade, i november, kom kycklingarna dag 27, 28, och 29.
Igår fick hon så sin första lilla kyckling i den här omgången. Då hade det gått 28 dygn. I dag på det 29:e kläcktes ytterligare fem kycklingar! Än har hon ägg under sig, så man vet inte vad som kan hända under nattens gång!
Inte heller jag agerar enligt skolboken. Enligt den ska man nämligen inte hjälpa kycklingen komma ur sitt ägg, men det gjorde jag med kyckling nummer sex. Den hade legat och kämpat och pipit länge medan bara näbben stuckit ut, men när några timmar gått och den inte kommit längre, plockade jag loss skalbitar och hinna från det hårdskaliga ägget och då blev det fart på kycklingen! Utmattad hamnade den på rygg, men mamma Dora drog med näbben in henne under sig, så nu hoppas jag att hon har piggat på sig till imorgon!
Nu är det bara att hoppas att de små krabaterna klarar natten under mamma Dora och i den tillfälliga lilla bur jag gjort som en förlängning av redet. Bilder på dem kommer så småningom!
måndag 19 maj 2014
Två ruvande hönor
Idag har Dora ruvat i 25 dygn. Än är dock för tidigt att misströsta. Sist hon ruvade i november kom kyckling nr 1 på 27:e dagen, kyckling nr 2 på 28:e dagen och kyckling nr 3 på 29:e dagen! Så det är bara att bida tiden an ännu några dagar och se vad som händer!
Så har Doras dotter Lisa idag lagt sig på ägg i redet bredvid mamma Dora och börjat ruva. Hon har provruvat och låtit sur i några dagar nu och idag var det alltså dags. Om det blir några kycklingar av de små miniatyrägg hon ligger på och som hon och syster Flisa värpt fram i samma rede, återstår likaledes att se..! :-)
Så har Doras dotter Lisa idag lagt sig på ägg i redet bredvid mamma Dora och börjat ruva. Hon har provruvat och låtit sur i några dagar nu och idag var det alltså dags. Om det blir några kycklingar av de små miniatyrägg hon ligger på och som hon och syster Flisa värpt fram i samma rede, återstår likaledes att se..! :-)
lördag 3 maj 2014
Den 3 maj
Idag gjorde Flisa mig lite sällskap på stolskarmen bredvid min, där hon satt och putsade sig och tittade en stund. Flisa är liksom hennes syster Lisa en snäll och trevlig höna. Kanske känner hon lite extra tillit till mig? Jag har räddat henne till livet en gång, då hon var starkt nedkyld och till synes livlös, och det är inte bara en gång jag har plockat upp henne och placerat henne på pinnen bredvid eller under vingen på mamma Dora igen, sedan hon ramlat ned på golvet.
 |
| Tuppen tycker om mycket om filmjölk och müsli. Det gör hönorna också. Väldigt mycket! Filmjölken skvätter både på blad och fjädrar! |
måndag 28 april 2014
Höns på grönbete
 |
| Lisa och Flisa |
 |
| Erk och Maja! |
fredag 25 april 2014
Stora saker händer
.....fast det mest handlar om sådant som är smått...
Dels har tuppen upptäckt att Lisa är könsmogen. Det gjorde han i förrgår. Dora rusade fram och såg ut som att hon tänkte förhindra det hela. Samma dag lade hon sig att ruva och ligger nu där hon ligger för tredje dagen på sina sexton ägg!
Dessförinnan var hon inte så lite sur och tog en gång tag med näbben i sin genetiska dotter Lisas vinge så att Lisa ramlade ned på golvet. Nu ligger hon dock där hon ligger och jag har varken sett henne äta eller dricka. Äggen är så många att de sticker ut lite på sidorna om lilla Dora, som plattar ut sig så gott hon kan!
Lika stort som att Dora ruvar och både Lisa och Flisa har blivit damer är att Flisa lagt sina första två ägg. Det första lilla olivgröna ägget lade hon igår och det andra idag!
Dels har tuppen upptäckt att Lisa är könsmogen. Det gjorde han i förrgår. Dora rusade fram och såg ut som att hon tänkte förhindra det hela. Samma dag lade hon sig att ruva och ligger nu där hon ligger för tredje dagen på sina sexton ägg!
Dessförinnan var hon inte så lite sur och tog en gång tag med näbben i sin genetiska dotter Lisas vinge så att Lisa ramlade ned på golvet. Nu ligger hon dock där hon ligger och jag har varken sett henne äta eller dricka. Äggen är så många att de sticker ut lite på sidorna om lilla Dora, som plattar ut sig så gott hon kan!
Lika stort som att Dora ruvar och både Lisa och Flisa har blivit damer är att Flisa lagt sina första två ägg. Det första lilla olivgröna ägget lade hon igår och det andra idag!
 |
| Flisas lilla olivgröna ägg bredvid mamma Majas påtagligt mycket större ägg! |
 |
| Redan idag värpte Flisa ett större ägg. Det bortersta värpte hon igår och det närmaste idag. Än är det en bit kvar till mamma Majas storlek på äggen, dock! |
tisdag 22 april 2014
Det har varit påsk i hönshuset också
 |
| Ris med hönornas egna fjädrar. På hyllan lite hittegods från skrotinsamlingen! |
lördag 19 april 2014
Underbar dag idag
...har det varit och här är hela gänget på väg ut på grönbete! Proteinrika maskar och annat gott är också ett mål, förstås!
torsdag 17 april 2014
Hälsning från äggleverantörerna!
 |
| Erk, Maja och Dora. |
 | ||
| Lisa och Flisa - värper snart! |
 |
| Jag hoppas Lisa kommer att lägga turkosa ägg, liksom mamma Dora! |
söndag 23 februari 2014
Tittut!
 |
| Maja med tuppen Erik och hönan Dora i bakgrunden på väg genom ladugården. |
Tydligen tyckte hon inte vädret verkade något vidare och inte de andra heller, för de stannade inne idag. Kanske blåste det lite för mycket? Än är ju inte våren här på allvar heller och idag fick de vänta till eftermiddagen tills godsakerna, idag i form av vetegroddar, hirskolvar, majs och ströbröd som svällt i filmjölk kom och då valde de alla att stanna inne! Savoykål fanns kvar sedan igår och i mattrågen hade de helt vete, hel havre, växpellets, hirsfrön och krossat korn. Inget akut behov av att gå ut och picka verkade därmed föreligga!
Kanske är de fortfarande lite rädda för höken också. Den höll ju på att ta dem, eller någon av dem, häromdagen. Den flög upp precis när jag kom efter att ha varit inne en kort stund, men utan något i klorna. Tuppen såg jag direkt och Maja och Dora låg och tryckte hos varandra invid hönshusväggen. Kycklingarna hittade jag inte, men de dök upp var och en efter ett tag. De var alla skrämda resten av den dagen och höll sig i ett hörn i hönshuset.
Dagen därpå stannade de alla inne och nästa dag gick de ut, men höll sig under tak. Jag lämnade dem inte ur sikte, men såg att de stelnade till och gav ifrån sig ett varningskurr. Högst uppe i ett träd satt höken, redo för en blixtattack. De höll alla utkik i sina stelnade positioner tills jag tog några steg framåt och klappade kraftigt fyra gånger i händerna samtidigt som jag tittade upp mot höken. Då lyfte den och flög därifrån.
I och med detta började de röra sig och picka igen som förut, men i det öppna förrådet eller strax intill. De är fortfarande mer försiktiga än förut och det behöver de också vara i detta rovfågelrika landskap!
måndag 10 februari 2014
Systrarna
Systrarna Lisa och Flisa, 13 veckor gamla den här veckan, håller sig alltid intill varandra och är väldigt lika, trots att de har olika mammor. Kommer de ifrån varandra piper de och söker sig snabbt tillbaka till varandras närhet.
Största skillnaderna mellan dem är att Flisa är något större än Lisa samt har en liten svart hårtofs efter mamma Maja, medan Lisa saknar hårtofs och har större guldbrun krage än Flisa och hon är också mer guldbrun på bröstet.
Att de båda ärvt det guldbruna av pappa Erk är helt uppenbart! Mamma Maja är ju helsvart och mamma Dora grå med svart halskrage. Annars liknar de sina respektive mammor i ansiktet - inte minst Flisa, och Lisa har mamma Doras blick.
Största skillnaderna mellan dem är att Flisa är något större än Lisa samt har en liten svart hårtofs efter mamma Maja, medan Lisa saknar hårtofs och har större guldbrun krage än Flisa och hon är också mer guldbrun på bröstet.
Att de båda ärvt det guldbruna av pappa Erk är helt uppenbart! Mamma Maja är ju helsvart och mamma Dora grå med svart halskrage. Annars liknar de sina respektive mammor i ansiktet - inte minst Flisa, och Lisa har mamma Doras blick.
 |
| Lisa t v och Flisa t h |
 |
| Färgen på sina fina halskragar har de fått från pappa Erk! |
söndag 26 januari 2014
Maja gör vad hon kan
Maja är min svarta höna med tofs. Redan när hon var kyckling hade jag svårt att ta till mig att hon var en höna. Hon betedde sig som en tupp med sina kraftiga ben, snabba och smidiga kropp och ständigt på språng tillsammans med tuppen eller ensam. Hon åt också ungefär dubbelt så snabbt som försiktiga Dora.
Så blev hon också vad man kallar för Alfahöna. När hon och Dora blivit könsmogna och börjat lägga ägg, började förmodligen också tävlingen om tuppen Erks gunst. Han parade sig gärna med båda två, men ibland undvek Dora tuppen. Varför vet jag ej. Dock ej Maja. Hon var alltid nära tuppen som vanligt.
På pinnen bråkade de ibland om sittplatserna. Satt de på samma sida om Erk hände det att Dora kunde få en kraftig omvridning av sin kam av Maja. Doras kam var något mindre än Majas, och det är Alfahönan som har störst kam. Hon tillät inte heller Dora att putsa sig, när de satt bredvid varandra där på pinnen. Även då fick hon periodvis smaka på Majas vassa näbb.
Så började Dora ruva. Jag tror att hon försökte komma undan Maja, helt enkelt, genom att lägga sig på ägg. Det blev då på både hennes egna och Majas ägg, eftersom de värpt i samma rede.
Dock fick hon inte ligga där i fred, utan Maja fortsatte hoppa upp i redet och lägga sina ägg där. Tuppen Erk gjorde vad han kunde för att få Maja att lägga i ett annat rede, men han lyckades inte få henne på andra tankar. Istället började hon, sedan hon lagt sig bredvid Dora i redet, att rulla in Doras ägg under sig själv. Ibland klev hon helt sonika över, bakom och på Dora för att värpa. Så snart hon värpt sitt ägg, gav hon sig dock iväg ut igen. Hon visade m a o ingen ruvvillighet.
Så småningom började hon dock värpa på golvet - puh! Det blev en rejäl hög med ägg, men fortfarande visade hon ingen ruvvillighet. Dora låg nu både på sina egna och på Majas ägg.
När Dora väl kläckt sina kycklingar ur de ägg som inte frusit i novemberkylan eller var för gamla alternativt obefruktade, så hade hon, efter det att en dött, fått två kycklingar; en som är hennes egen och en som Maja är genetisk mor till.
Maja har dock inte visat någon som helst moderlighet mot vare sig sin genetiskt sett egna kyckling eller Doras egen. Istället skrämmer hon, sedan de alla kommit tillbaka till Värmlands Säby, iväg dem på flykten inne i hönshuset. Sin egen ger hon också gärna ett hack, om hon kommer åt.
Nu är hon en utmärkt värpare, som har värpt dagligen sedan hon lade det första ägget i mitten av september och vet också att få i sig den föda hon behöver, så det kan ju handla om viss konkurrens i födosöket, för det var inte riktigt så när de gick ute.
Nu har kycklingarna vuxit sig tämligen stora och Dora har börjat lägga ägg igen och därmed har hon också börjat tänka på sin egen födoförsörjning i första hand och lämnat kycklingarna att leta reda på sin egen föda - utan mamma. Hon sover också bredvid Maja och Erk i det ena rummet, medan kycklingarna sover bredvid varandra på en pinne i det andra.
Nu har Dora, sedan hon börjat värpa igen, lagt sina ägg i ett rede medan Maja lagt sina i två andra reden. Dock upptäckte jag en dag, efter det att Doras ägg ramlat ned från redet några dagar och låg trasiga på golvet, att Maja lade sig i Doras rede utan att värpa, men däremot rullande ut Doras ägg ur redet. Det tycktes vara enda syftet med att besöka redet. Sina egna ägg i de andra redena lät hon dock ligga kvar....
Detta föranledde mig att sätta upp en list på nedsidan av Doras rede, så att det skulle bli lite svårare att rulla ut äggen. I och med detta har dock Maja börjat värpa i Doras rede istället. - Går det inte att få ned Doras ägg på golvet, så kan man väl åtminstone lägga sina egna ägg där, om nu Dora går och lägger sig och ruvar igen! tycks Maja tänka.
Ja, den Maja. Hon är en gåta för mig, liksom hennes beteende. Det ingår väl i hönshierarkin, tänker jag. Dora har nämligen nu efter ruvningen och kläckningen efter hennes kycklingar fått något större kam än Maja, så den verkliga tävlingen om Erks gunst har kanske tagit fart igen. Eller också behöver hon proteinet i äggen, eftersom hon värper så mycket. En del ägg som hon haft ned på golvet har nämligen varit tömda på sitt innehåll. Instinkten säger dock kanske Maja att det inte är sina egna hon skall ha sönder.
Det sägs att vissa hönor inte har sin ruvförmåga kvar, utan att den har avlats bort. Kanske är Maja en av dem. Det lär visa sig i vår!
Ja, det är verkliga intriger som utspelar sig i hönshuset utan att man har en aning om det - om man inte tittar lite mer noggrant..........Ändå är det på det hela taget lugnt i hönshuset, bortsett från att jag måste se till att kycklingarna får i sig det de ska och inte blir bortfösta. Maja gillar också att picka bort lite fjädrar från Erks hals med jämna mellanrum.... Vem skulle väl göra det, om inte Maja?!
Så blev hon också vad man kallar för Alfahöna. När hon och Dora blivit könsmogna och börjat lägga ägg, började förmodligen också tävlingen om tuppen Erks gunst. Han parade sig gärna med båda två, men ibland undvek Dora tuppen. Varför vet jag ej. Dock ej Maja. Hon var alltid nära tuppen som vanligt.
På pinnen bråkade de ibland om sittplatserna. Satt de på samma sida om Erk hände det att Dora kunde få en kraftig omvridning av sin kam av Maja. Doras kam var något mindre än Majas, och det är Alfahönan som har störst kam. Hon tillät inte heller Dora att putsa sig, när de satt bredvid varandra där på pinnen. Även då fick hon periodvis smaka på Majas vassa näbb.
Så började Dora ruva. Jag tror att hon försökte komma undan Maja, helt enkelt, genom att lägga sig på ägg. Det blev då på både hennes egna och Majas ägg, eftersom de värpt i samma rede.
Dock fick hon inte ligga där i fred, utan Maja fortsatte hoppa upp i redet och lägga sina ägg där. Tuppen Erk gjorde vad han kunde för att få Maja att lägga i ett annat rede, men han lyckades inte få henne på andra tankar. Istället började hon, sedan hon lagt sig bredvid Dora i redet, att rulla in Doras ägg under sig själv. Ibland klev hon helt sonika över, bakom och på Dora för att värpa. Så snart hon värpt sitt ägg, gav hon sig dock iväg ut igen. Hon visade m a o ingen ruvvillighet.
Så småningom började hon dock värpa på golvet - puh! Det blev en rejäl hög med ägg, men fortfarande visade hon ingen ruvvillighet. Dora låg nu både på sina egna och på Majas ägg.
När Dora väl kläckt sina kycklingar ur de ägg som inte frusit i novemberkylan eller var för gamla alternativt obefruktade, så hade hon, efter det att en dött, fått två kycklingar; en som är hennes egen och en som Maja är genetisk mor till.
Maja har dock inte visat någon som helst moderlighet mot vare sig sin genetiskt sett egna kyckling eller Doras egen. Istället skrämmer hon, sedan de alla kommit tillbaka till Värmlands Säby, iväg dem på flykten inne i hönshuset. Sin egen ger hon också gärna ett hack, om hon kommer åt.
Nu är hon en utmärkt värpare, som har värpt dagligen sedan hon lade det första ägget i mitten av september och vet också att få i sig den föda hon behöver, så det kan ju handla om viss konkurrens i födosöket, för det var inte riktigt så när de gick ute.
Nu har kycklingarna vuxit sig tämligen stora och Dora har börjat lägga ägg igen och därmed har hon också börjat tänka på sin egen födoförsörjning i första hand och lämnat kycklingarna att leta reda på sin egen föda - utan mamma. Hon sover också bredvid Maja och Erk i det ena rummet, medan kycklingarna sover bredvid varandra på en pinne i det andra.
Nu har Dora, sedan hon börjat värpa igen, lagt sina ägg i ett rede medan Maja lagt sina i två andra reden. Dock upptäckte jag en dag, efter det att Doras ägg ramlat ned från redet några dagar och låg trasiga på golvet, att Maja lade sig i Doras rede utan att värpa, men däremot rullande ut Doras ägg ur redet. Det tycktes vara enda syftet med att besöka redet. Sina egna ägg i de andra redena lät hon dock ligga kvar....
Detta föranledde mig att sätta upp en list på nedsidan av Doras rede, så att det skulle bli lite svårare att rulla ut äggen. I och med detta har dock Maja börjat värpa i Doras rede istället. - Går det inte att få ned Doras ägg på golvet, så kan man väl åtminstone lägga sina egna ägg där, om nu Dora går och lägger sig och ruvar igen! tycks Maja tänka.
Ja, den Maja. Hon är en gåta för mig, liksom hennes beteende. Det ingår väl i hönshierarkin, tänker jag. Dora har nämligen nu efter ruvningen och kläckningen efter hennes kycklingar fått något större kam än Maja, så den verkliga tävlingen om Erks gunst har kanske tagit fart igen. Eller också behöver hon proteinet i äggen, eftersom hon värper så mycket. En del ägg som hon haft ned på golvet har nämligen varit tömda på sitt innehåll. Instinkten säger dock kanske Maja att det inte är sina egna hon skall ha sönder.
Det sägs att vissa hönor inte har sin ruvförmåga kvar, utan att den har avlats bort. Kanske är Maja en av dem. Det lär visa sig i vår!
Ja, det är verkliga intriger som utspelar sig i hönshuset utan att man har en aning om det - om man inte tittar lite mer noggrant..........Ändå är det på det hela taget lugnt i hönshuset, bortsett från att jag måste se till att kycklingarna får i sig det de ska och inte blir bortfösta. Maja gillar också att picka bort lite fjädrar från Erks hals med jämna mellanrum.... Vem skulle väl göra det, om inte Maja?!
måndag 13 januari 2014
Riktigt kallt
Nu har det varit riktigt kallt och imorse när jag kom ut i hönsgården hade allt vatten frusit i alla tre automater / vattenfat jag har där. - 5, var det. Hönorna och tuppen såg ut att frysa.
Jag knäckte isen i den största behållaren och gick hem och fyllde på nytt vatten. Några timmar senare när jag kom ut, hade vattnet åter frusit i den ränna där de dricker.
Nu har jag flyttat vattenbehållaren, så att den står mitt under den infraröda värmelampan, som även lyser på natten för kycklingarnas skull (jag bytte ut den mot en vanlig lågenergilampa när det var milt).
När jag kollade nu på kvällen, fanns ingen isskorpa runt kanten på vattenautomaten, så det borde hålla sig hela natten! Det skall inte bli fullt lika kallt i natt, heller.
Jag knäckte isen i den största behållaren och gick hem och fyllde på nytt vatten. Några timmar senare när jag kom ut, hade vattnet åter frusit i den ränna där de dricker.
Nu har jag flyttat vattenbehållaren, så att den står mitt under den infraröda värmelampan, som även lyser på natten för kycklingarnas skull (jag bytte ut den mot en vanlig lågenergilampa när det var milt).
När jag kollade nu på kvällen, fanns ingen isskorpa runt kanten på vattenautomaten, så det borde hålla sig hela natten! Det skall inte bli fullt lika kallt i natt, heller.
tisdag 7 januari 2014
Kamouflagefärgade fjäderdräkter
Jag kan konstatera att i det här vädret har kycklingarna osedvanligt bra kamouflagefärger!
måndag 6 januari 2014
Tuppkycklingarna är sannolikt hönor.....
Jag tror att jag vid det här laget kan säga att både Franz Nicolas och Samuel är små hönor. Därför bad jag mina barnbarn om namnförslag när de var här. Nicolas har ändrat sig från att föreslå Lisa som ersättning för Franz Nicolas till att hon skall heta Daisy. Med hjälp av mamma Stina, enades vi till slut om Ester och Nora.
Dock vill jag tyvärr nu bara kalla den lilla brunsvarta för Lisa och den med fläckigt huvud för Flisa.....Fl som i fläck. Det är så enkelt på något sätt. Skall jag komma på vilka namn vi enades om, måste jag tänka till en stund, innan jag kommer på det. Ja, det lutar sålunda åt Lisa och Flisa (Samuel hittade ju faktiskt på Lisa och Samuel tyckte det var ok med Flisa). Hoppas det därmed är ursäktat! :-)
Dock vill jag tyvärr nu bara kalla den lilla brunsvarta för Lisa och den med fläckigt huvud för Flisa.....Fl som i fläck. Det är så enkelt på något sätt. Skall jag komma på vilka namn vi enades om, måste jag tänka till en stund, innan jag kommer på det. Ja, det lutar sålunda åt Lisa och Flisa (Samuel hittade ju faktiskt på Lisa och Samuel tyckte det var ok med Flisa). Hoppas det därmed är ursäktat! :-)
 | ||
| Flisa t v och Lisa t h |
 |
| Lisa t v och Flisa t h. Lite ludd har de som synes kvar i nacken! |
Kan en höna värpa olikfärgade ägg?
Mitt svar på detta är ett obetingat ja - trots vad jag hittills läst om motsatsen. Hur kan jag vara så säker?
Jo, jag har bara två hönor, varav den ena ruvat och kläckt kycklingar. Innan hon började lägga igen, vilket hon gjorde för knappt en vecka sedan och då ägg som alla är turkosa och i samma nyans, lade den andra hönan, Maja, dagligen ägg, av vilka en del var mörka, andra ljusa. Bildbeviset har du här.
Jo, jag har bara två hönor, varav den ena ruvat och kläckt kycklingar. Innan hon började lägga igen, vilket hon gjorde för knappt en vecka sedan och då ägg som alla är turkosa och i samma nyans, lade den andra hönan, Maja, dagligen ägg, av vilka en del var mörka, andra ljusa. Bildbeviset har du här.
 |
| Båda dessa ägg är Majas. Äggskalen är svagt gröna på insidan, men de skiftar mindre i grönt nu än på sommaren. Kanske har de antagit en kamouflagefärg?? Det högra ägget har tillsynes också fler porer, eller också syns de bara bättre. |
 |
| Här är ett till bildebevis, men den här bilden är tagen någon månad efter den förra. Båda äggen är Majas, liksom de i förra bilden. Dora lägger inga ägg nu, eftersom hon ruggar. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)